URINVÄGSINFEKTIONER(UVI) Urinvägsinfektioner är vanliga, oftast godartade och orsakas oftast av bakterier. UVI är vanligast hos kvinnor och ca 1/3 drabbas någon gång.
URINVÄGSINFEKTIONER KAN INDELAS I:
Pyelonefrit - inflammation i njurparenkym och njurbäcken.
Cystit (blåskatarr) - inflammation i urinblåsan.
ABU (=asymtomatisk bakteriuri). Bakterier i urinen utan symtom.
ETIOLOGI
Primära patogener: E. coli (ca 80% av UVI-fall hos kvinnor) Staphylococcus saprophyticus.
Sekundära patogener: Bl a Enterobacter, Klebsiella, Proteus och enterokocker.
DIAGNOSTIK
Urinodling är den säkraste metoden att påvisa bakteriuri. En nackdel är att det tar tid att få svar. Dipslide-odling har nästan lika bra sensitivitet men sämre specificitet. Svårigheter finns beträffande kvantifiering av växt, artbestämning samt upptäckt av blandflora. Differentiering kan bara ske mellan E coli och grampositiva bakterier.
Nitrittest används för att skilja mellan bakterier tillhörande Enterobacteriaceae (ex E. coli) och andra urinvägsbakterier. Testet har hög specificitet men låg sensivitet. Granulocytesterastest används för att påvisa pyuri (=ökad utsöndring av vita blodkroppar) i urinen.
SYMTOM VID CYSTIT
Akut insättande miktionssveda (sveda vid urinering)
Frekventa urinträngningar
Värk i korsryggen och nedtill i buken också vanligt men ospecifikt
BEHANDLING
Som förstahandsval vid akut, bakteriell cystit hos kvinnor rekommenderas pivmecillinam, trimetoprim, nitrofurantoin eller ett cefalosporin (Workshop. Treatment of urinary tract infections. Läkemedelsverket 1990:2)
Resistensen hos E. coli mot trimetoprim visar en ökande frekvens under perioden Resistensen mot övriga förstahandsval ligger på en relativt stabil och låg nivå. För att behålla kinolonernas mycket goda effekt mot urinvägspatogener är det viktigt att begränsa deras användning till komplicerade, recidiverande och/eller övre urinvägsinfektioner (Läkemedelsboken 1999/2000, s. 538).